Den finska kvalitetcykeln.

Det här spektaklet är min ursäkt till cykel. Lägg märke till att halva styret saknas. När jag köpte den för tre månader sedan var den i nyskick, men första gången jag vidrörde den tyckte jag mig höra ett hånskratt från himmelen (eller om det var underifrån), och cykeln började sakta men säkert falla i bitar. Det händer mig VARJE GÅNG jag köper en ny cykel. Jag tror jag har någon sorts förbannelse som vilar över mig. En vårtermin i åttan avverkade jag 4 cyklar. 4 cyklar på en vårtermin! Det är inte normalt. Och ni ska veta att jag inte är någon vårdslös cyklist eller så. Jag försöker verkligen vara snäll och vårda dom genom att smörja kedjor och pumpa däck i hopp om att det är den här cykeln som är the one, den som ska hålla hela livet. En gång hade jag en cykel som höll i ett år. Jag blev överlycklig och vi firade vårat ettårsjubileum med lite 5-56 och bilshampoo. Men, som ni alla vet, underbart är kort och några veckor senare blev den stulen. Livet är allt bra orättvist ibland.