Jag i ett badkar.

Tja alla! På bilden softar jag i ett badkar.

Bo fo' sho'!

Nytt motto

Igår fick jag en fråga om vad mitt levnadsmåtto var. Det första jag kom att tänka på var "Vin, kvinnor och sång". Det innefattar ju ändå en hel del av vad som är viktigt här i livet. Helst skulle jag vilja lägga till "kebab" eller "vaniljglass", men hur man än vrider och vänder på så ser det ganska fånigt ut. Jag blev lite nyfiken på varifrån uttrycket härstammade, så jag drog en snabb wikipedia-session och fick veta att det var Johan Strauss som skrivit en opera, ett stycke, eller vad det nu heter med uttrycket som namn. Jaha, skitintressant, tänkte jag, drack lite O'boy och slöklickade vidare. Jag hamnade på en sida med en turkisk version av uttrycket.

"At, Avrat, Silah"

Redan där ser det häftigt ut, och jag känner att jag kanske hittat det. Mitt motto. Man skulle också, utan problem kunna lägga till "kebab" utan det sticker i ögonen, vilket är ett stort plus. Men det är när översättningen kommer som jag blir euforisk:

"Häst, kvinnor och skjutvapen"

Den som myntade det uttrycket måste ju vara den coolaste människan i världen.

Yo's and Oh's.

Tjabba, tjena, hallå. Eftersom min laptop inte riktigt är i körbart skick sen förra veckan (skarmen är stendöd, sprucken och kolvit) fick jag låna en av min klasskompis Evas gamla bärbara datorer. Det kändes bra att ännu en gång kunna få ta dela av den fantastiska värld som vi lite hippare personer brukar referera till som "webben", med allt vad det innebär. Så fort jag fick väskan med datorn i min hand rev jag upp den, pluggade i alla sladdar jag kunde hitta, tryckte på "ON", hörde hur tröskverket gick igång och kände hur någonting knöt sig min mage. Någonting stod inte rätt till. Efter ett dygns användande av denna ursäkt till datamaskin kan jag konstatera att min magkänsla hade rätt. Jag har jag svurit över dess existens så många gånger att kroppens lemmar inte längre räcker till för att hjälpa mig hålla räkningen. Vissa gånger är det skönt att man inte har en .357 Magnum i skrivbordslådan, Gud vet vad jag varit kapabel till när jag försökte att avinstallera ett av de 3 anti-virusprogrammen som fanns inlagda på burken sedan tidigare, men misslyckades för att "avinstallation av detta program är en säkerhetsrisk, var vänlig kontakta systemadministratören". I am the phakking systemadministratör, och jag anser att du som är säkerhetsrisken! Now, be gone, pest! Datorn lydde mig inte. Jag slet mitt hår.

Oj... Jag tappade fokus på grund av mitt underliggande hat till icke-fungerande teknik, och nu börjar jag bli hungrig, här under presenterar jag en kort sammanfattad lista över vad jag egentligen skulle ha sagt med det här inlägget:

* Jag har läst många böcker när min dator varit paj. Amberville, Harry P, Bilbo, Jorden Runt på 80 Dagar och Dumskallarnas Sammansvärjning. Nu vill jag ha tips på någonting mer att sätta tänderna i (nej, mitt kostintag består inte delvis av litteratur, det är ett talesätt :E).

* Det har varit ett äventyr för mig att skriva detta inlägg, därför är det värt mycket mer än ett vanligt inlägg, skrivet på en fungerande dator, av en Henrik med normalt blodtryck.

* Jag har tappat bort min rakapparat och är därför skäggig. Det passar sig dock ganska bra då jag ska på fest med Robinson-tema på lördag. Yeah!=D

Fridens liljor och klackarna i taket, nu ska jag dricka jordgubbsmilkshake!

Jag känner mig inte skyldig när jag stjäl den här från Bodjas blogg. Jag gömmer mig trots allt under masken ^^

Awesome!

Tentan avklarad, jag får vara hemma i Skellefteå i nästan en vecka, klassfest idag, Fallout 3 på bussen hem (och kanske varje ledig sekund resten av veckan), Nicola kommer hem om precis en månad, en himla massa mycket musik, uppesittarkväll med såna där kompisar inatt, ett nystädat rum, jag får hjälp av mamma att tvätta mina kläder när jag kommer hem, jag hittade min favorithalsduk, träningsvärken är borta blablablabla

Just det, idag är jag glad, och det tycker jag att du också ska vara!=D

Den finska kvalitetcykeln.

Det här spektaklet är min ursäkt till cykel. Lägg märke till att halva styret saknas. När jag köpte den för tre månader sedan var den i nyskick, men första gången jag vidrörde den tyckte jag mig höra ett hånskratt från himmelen (eller om det var underifrån), och cykeln började sakta men säkert falla i bitar. Det händer mig VARJE GÅNG jag köper en ny cykel. Jag tror jag har någon sorts förbannelse som vilar över mig. En vårtermin i åttan avverkade jag 4 cyklar. 4 cyklar på en vårtermin! Det är inte normalt. Och ni ska veta att jag inte är någon vårdslös cyklist eller så. Jag försöker verkligen vara snäll och vårda dom genom att smörja kedjor och pumpa däck i hopp om att det är den här cykeln som är the one, den som ska hålla hela livet. En gång hade jag en cykel som höll i ett år. Jag blev överlycklig och vi firade vårat ettårsjubileum med lite 5-56 och bilshampoo. Men, som ni alla vet, underbart är kort och några veckor senare blev den stulen. Livet är allt bra orättvist ibland.