Första valborgs i Sverige på 4 år.

Shit azzå!1 Det här blir den första Valborgsmässoaftonen på 4 år som jag inte firat i en av världens bästa städer, nämligen London. Hur ska detta sluta? Med tanke på att jag sitter i solen på balkongen med pappas laptop, har blandat till ett substitut till Vanilla Coke (vanlig Coca-Cola och Galliano) och lyssnar på dansk pop medans jag väntar på Lången så är utgångsläget relativt bra =D

(Ni kan också få lyssna på lite dansk pop, allt ni behöver göra är att trycka på "play" här nere)

Då vare on!

Jag var tvungen att lägga in fortsättningen på skatevideon jag nyligen la upp introt till. Låten spelar jag hela tiden när jag är hos Tove (eftersom jag inte har den själv och min iPod har efter nästan 4 år trogen tjänst kolat vippen). Att Mike Mo Capaldi är en sjukt clean skatare gör inte saken sämre. Det är farligt med såna här videos. Man kan ju bli allt för taggad, men som tur är skiner solen och enligt uppgift så sopas även gatorna för fullt. Longboardsäsongen har börjat. Det är on.

Låten är förresten Arcade Fire - No Cars Go. När ni ändå är igång och letar och lyssnar så kan ni snöra in en lyssning på "Keep the Car Running", även den av Arcade Fire. Snälla Way Out West, boka Arcade Fire!

Inlägg nummer 47

Ja, god morgon och tjena sa Kojz! Jag sitter just nu i Luleå, hemma hos världens bästa Lunne och lyssnar på Say Anything och Jack's Mannequinn. Även om jag hade varit bakis efter gårdagens bravader hade livet varit en dans på rosor. Nu är jag ju inte ens det, så man kan säga att läget kan graderas som en elva av tio. Som grädden på moset ska vi tydligen traska och klämma en burgare, sen glida in på Luleåspexets premiärföreställning. "Yeah, baby!" är allt jag har att säga =D

HAN kommer med solsken!

Och då talar jag förstås om mannen med det stora S:et: Skattmasen! Mina uppskattade 3000 i restskatt visade sig vara 3989 kronor, rätt ned i Herr Hanssons ficka. Tack för den, Skatteverket! =D

Han kommer med solsken...

... Eller så inte. Nu har jag bildbevis på att vädret jävlas med mig. Natten till den 18e Mars landade vi i Sverige. De gula och gröna fälten visar vart det är vår, sol, glädje och enhörningar som springer omkring. De blåa visar var det är, citat Johan Glans; "Mörkt som i en säck, och kallt som i en isbjörns rövhål".

Bilderna är saxade från SMHI.se

Piltre NRLND

På min födelsedag för ganska exakt två månader sedan pratade jag över webcam med min mamma och min pappa. Jag ställde den klassiska tråksvenssonfrågan om hur vädret var hemmavid. Mina älskade föräldrar/sponsorer skrattade hjärtligt och sa att det i princip var bara vägar ("bara" som i "rumpan bar", Sverige bestod inte av enbart vägar), solen lyste och att jag i värsta fall skulle få se en halvsmält snöhög när jag kom hem i mitten av Mars. Det var helt enkelt vår, baby. Mitt alldeles nyblivna 20-åriga hjärta slog glädjevolter. Idag är det den 10e April, och mitt hjärta har blivit 2 månader äldre och så även jag. Utomhus blåser det huggorm, snön ligger kolvit på marken och jag fick till och med skrapa rutan på bilen imorse. Kom igen, vafan är dealen med det? DET ÄR APRIL! Knäppa knäppa väderlek, stop fucking around with me.

Sprillans Ny - Kniv och Gaffel

Dongeliding i stugorna.

Nu är det alltså lördagkväll. Det är första helgdagen på många många veckor som som jag inte gör någonting speciellt med någon jag tycker om. Till råga på allt så funkar mitt internet sisådär. Suck. Så är det när man måste slita för brödafödan och har tvivelaktig teknikutrustning i hemmets lugna vrå. Kvällen ska ägnas åt att dricka ett halvt glas rödvin, lyssna på Brand New och spela lite Gameboy. Det blir en väldigt kort kväll dock, imorgon ska jag upp och kriga, hjärja och styra litegrann i fruktavdelningen på Willys, tummen upp för den :E Jag har förresten fått någon knäpp och bestämt mig för att jag ska börja springa minst 3 gånger i veckan, hur jävla dumt låter inte det? Tove har klagat på att det är för få bilder på den här bloggen, och självkär som jag är ska jag bryta denna dåliga bloggvana med att lägga ut en bild på mig själv när jag posar som värsta black metal-sångaren! Bakom kameran stod Alexander Fyrdahl, på uppdrag av rockfoto.nu.

Ni kan kalla mig Tor Vargdräpare.

Dom pratar om nåt underbart, jag är där, jag kan berätta.

Ska man göra en bloggcomeback ska man göra det med stil. Därför tänkte jag inleda med två videoklipp som taggar igång mig för tillfället.

Klipp nummer ett får mig att komma ihåg att vägarna håller på att smälta fram, vilket innebär att jag snart får pröva min nya longboard, hur bra musik M83 gör och hur coolt det är med saker som sprängs i slowmotion.



Klipp nummer två får mig att förundras över hur skånskan ibland kan vara en av de bedrövligaste dialekterna någonsin, men när rätt person framför den så kan det vara helt fantastiskt underbart. Det får mig även att inse att Umeå Open och allt som hände i Umeå var sjukt jävla kul, och att religion kan vara ofrivilligt tokroligt.

"Dom pratar om något underbart

Jag är där, jag kan berätta
Stort, större än jag någonsin trott
Det snurrar i min skalle"

Nu ska jag bli en liten sovare, tjarå.