Studieteknik

Istället för att lära mig trigonometriska identiteter har jag suttit och vridit och vänt på vad Aesop Rock försöker säga med "Daylight". Det kändes viktigare och på sätt och vis mindre komplext och jobbigt än matteduggan jag har om 40 minuter. Det finns verkligen INGENTING som motiverar mig just nu. När det känns så vet man att det saknas någonting i matematik som skolämne: Var fan är känslan? Allting har verkligen bara två svar, rätt eller fel. Här finns det ingen plats för tolkningar. Just nu känns det bara som om jag håller på att utbilda mig till en hjärnlös miniräknare med potential och personlighet likvärdigt en kulram. Det är inte jag. Inte då, inte nu, inte sen. Jag är en sån som vill skrika från toppen av ett berg, skjuta zombies med ett hagelgevär eller bara ligga på ett kallt stengolv och stirra i taket. Helt enkelt vad som helst hellre än det här.

Kuk.