Småländska blodiglar

O'hoj seglarvänner.

Fredag med jobb följande dag brukar innebära någon sorts filmkväll, och idag har inte varit något undantag. Inatt så låg jag och såg på en dokumentär om amerikansk hardcore på början av 80-talet och jag kände att all musik jag någonsin lyssnat på, och troligtvis kommer att lyssna på känns meningslös. Jag menar, allting klaffade då det begav sig tidigt 80-tal i The Land of the Free. Attityden, energin, upproret, gemenskapen och allt det där skramlet. Underbart. Jag hoppas att det någon gång kan bli detsamma, någonstans i världen. Bandet Black Flags logga är förresten bland det snyggaste jag sett i logoväg. Jag hade velat tatuera den någonstans, om det inte skulle göra mig till den största wannabeen och hycklaren någonsin. Men men, konsten. Vad gör man inte för den? Efter några timmars halvdan sömn bar det av till jobbet, mycket tidigare än jag hade väntat mig. Gerds ljuva stämma förstörde min morgon, och kanske min dag. När jag tillslut kom hem, alldeles utpumpad efter dagens prövningar stod det en ny 37" HD-tv hemma och bara väntade på att installeras. Jag fick ta över våran gamla tv, den står nu på mitt rum och skymmer Jens Lekman. Pappa bjöd på wienerschnitzlar och pressad potatis, inte helt fel faktiskt. Lången och Nicola kom förbi efteråt, vi drog och hyrde Napoleon Dynamite, Kill Bill och Hero, såg Idol, käkade chips, gååtis å tilltögg, lyssnade på lite musik och körde bil utan fungerande hastighetsmätare. Nyss så visade pappa mig ett videoklipp med en sportkommentator från Skåne, och han sa någonting om småländska blodiglar, därav namnet på inlägget. Ibland är jag inte fantasifullare än såhär :]

Hoppas ni har det bra där nere på andra sidan världen =D